Allt måste få finnas
Alla universums kreativa uttryck.
Det vackra. Det fula. Det ljusa. Det mörka. Det vardagliga. Ordinära. Det exceptionella. Extraordinära. Glädjen och ilskan. Ytan och djupet. Ja, ni kanske hör i vilken riktning jag pekar…
Så, varför en blogg? Jag är väl ingen bloggare?! Jag har knapp ens läst nån blogg. Vad är egentligen en bloggare? Och framförallt, vem är jag?
Det vill jag utforska så länge jag är här. Den mest intressanta person jag någonsin mött. Och henne får jag möta på nytt i varje stund. Hon överraskar mig konstant. En ny facett att upptäcka varje dag.
Min identitet just nu om jag skulle presentera mig själv är att jag är en kvinna. Väldigt mycket kvinna känner jag mig som. Jag älskar det feminina. Har valt kvinnorummen i många år. Tempelgrupper. Gravida kvinnor, födande kvinnor. Kvinnan i alla hennes uttryck.
Yogan är min väg. Har varit de senaste 20 åren. Mattan är mitt främsta laboratorium i utforskandet av min människa och varandet på jorden. Sen 15 år tillbaka har jag undervisat i yogans visdom. En stor ära och ödmjukheten växer under resans gång. Så stort. Så lite jag förstår. Men min förundran är stor.
Jag är mamma. En väldigt stolt mamma! Mina barn är mina största lärare. Alltid. Så fort jag tror jag har förstått något så tar de mig tillbaka till jorden. Jag är innerligt tacksam över att just dessa två själar och människor landade hos mig.
En identitet jag övar på släppa taget om är den ensamstående mamman som klarar allting själv. Nu är jag den nygifta fd ensamstående mamman som försöker släppa in och ta emot stöd. Inte så ensam längre.
Det får ta tid. Jag pratar mjukt med henne. Så en ny identitet är Fru! Jag älskar att vara fru. Kan ha att göra med att jag är gift med den mest fantastiska man universum skapat! Första gången jag såg honom var det ett omedelbart igenkännande och jag visste! Där! Där är han ju! Hemma. Framme. Allt slutade göra ont. Sen tog det några år innan jag förstod i vilken form han skulle vara i mitt liv. Men det sparar jag till en annan gång.
Jag är en Bhakti. Hängiven det gudomliga som visar vägen för mig steg för steg.
Hängiven Gudinnan med hela hennes kraft och skönhet. Hon accepterar inte att jag väljer henne typ litegrann ibland när det passar mig. Då påminner hon mig rejält. Båda fötterna i floden!
Så, vem är bloggare?
Tydligen jag nu. Jag fick det i uppgift. Och vem är jag att stå i vägen för universums vilja och uttryck.
Det är ett delande som behöver ta plats. Jag tänker att det är väl syftet med tillgången till vårt stora nätverk av social media. Att dela. Dela vad? Allt!
Jag tänker dela allt. Som inspirerar mig, som berör mig. Ja, allt som rör sig genom min människa. Mitt uttryck i världen.
Då måste allt få plats. Annars blir det så svårt för mig att dela. Om det ska se bra ut hela tiden.
Jag vet. ”Måste” få finnas. Måste. Ett ord jag nästintill förbjudit i mitt liv. Finns inga måsten. Men här finns det ett måste för mig. Kanske bara för att provocera litegrann. Väcka mig.
Så välkommen till min blogg. Jag ser fram emot resan. Tror jag… Med skräckblandad förtjusning. Here we go!
Kärlek Sofia ❤️
”Our only purpose is to fearlessly be a full expression of who we came here to be!”